Självkontroll & känslor

Sen barn har jag ibland visualiserat mig en fjärrkontroll. En fjärrkontroll för att kunna pausa, starta, stoppa, spola fram eller tillbaka.. Ju mer rörigt saker har känts inombords, ju mer frekvent har jag sett den där bilden av fjärrkontrollen. Som vuxen förstår jag att den bilden egentligen är min önskan över att ha bättre självkontroll. Att kunna sätta igång när det känns omöjligt, att kunna bromsa innan det är för sent.. att kunna stoppa känslorna när de blir för intensiva, att kunna spola fram när den där outhärdliga känslan av att tiden står still kommer.. eller spola tillbaka när tiden gått alldeles för fort.

En känslo-cocktail

När man känner sig som en cocktail av känslor, blir det att man vet varken ut eller in till slut. Jag vågar inte alltid lita på mina känslor. Det är bland de jobbigaste sakerna jag vet för om man inte kan lite på sig själv, på sin egen magkänsla, vem fan (ursäkta språket) i hela universum kan man lita på då? Det känns som jag tappar mig själv när jag känner så, det är en grymt jobbig känsla. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt om jag är galen, om vad jag känner är ens sant. Men det jag har lärt (min läkares ord), är att känslorna är riktiga, det handlar bara om en sämre förmåga att reglera de.

Med det sagt, vill jag skriva till alla som kämpar med sin egna känslo-cocktail; dina känslor är riktiga, du behöver bara hitta dina strategier för att kunna reglera de, då vi med adhd inte har det per automatik inom oss till samma grad som en neurotisk person har. Lyckas man reglera de, upplever jag i alla fall att allt oftast klarnar lite och det blir lättare att känna av den där magkänslan.

Bli den första att kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *